turmalin

Så är det alltså bevisat. Skillnaden bland hjärncellerna är ofantligt stor. Naturligtvis är det där med körskickligheten bara påhittat...

Jag satt och läste en helt respektabel bok. Plötsligt stannade jag till och bara "what?". Jag läste meningen fem gånger men den blev inte mindre konstig för det. Så här stod det:

"Skuldkänslorna snodde runt benen på henne som den katt hon aldrig hade haft."

Någon katt var aldrig nämnd tidigare. Snacka om att ha brist på ord. När man granskar meningen närmare ser man bara mer och mer som är knäppt med den...

Är det bara jag eller är det författaren som gillar att uttrycka sig i obegriplig vs märklig form?

En vestenkalpig unsdernöking gjord vid ett untivseriet i Enlgand
har visat att utfiall de två fösrta och de två sista botskevärna i alla
orden i en text är ritkigt plessarade, spelar det liten roll i viklen
orgnindslöfjd de övirga boskvätrena i orden kommer. Tetxen är
fullt läbsar t.o.m. om de andra bokestävrna kommer hullorebmuller!
Detta eftorsem vi inte läser varje enkisld botksav, utan ser bidlen av
ordet som helhet.

Inresstant?

Jag bjuder på min favvosketch ur filmen Yrrol:

För er som inte vet är turmalin en ädelsten. En gång kom en dam fram till mig på en stenmässa och frågade om jag visste vad turmalin "sägs vara bra för".

Malin: Hm... jag borde veta det! Vänta, låt mig tänka ett tag.
Efter 30 sekunder.
Malin: JA! Nu kommer jag ihåg! Turmalinen är bra för karisman och ger en bra utstrålning om man använder den regelbundet.
Kvinnan tittar väldigt tvivelaktigt på mig.
Kvinna: Neej... DU HITTAR PÅ!
Kvinnan går argt iväg.

För några dagar sen letade jag i min garderob efter strumpor.
Naturligtvis hittade jag bara omaka par.
Det slutade med att jag gick till skolan med en blå och en svart strumpa.

Nästa dag när jag plockade upp tvätten hittade jag en massa strumpor.
Självklart hittade jag där den andra blå och den andra svarta strumpan!

Varför försöker jag ens?

... ljuset i tunneln kan vara ett tåg.

Till er som inte förstår det fantastiskt roliga i detta uttryck:

... kan ibland kännas meningslös.

För några år sen var det nåt land som gjorde nån helknäpp låt, de hoppade omkring på scen i konstiga kläder och sjöng nåt helt intetsägande.
Malin: Ja, vi vet ju i alla fall vilket land som kommer att hamna på sista plats...

Gissa vilka som vann?
Jo, de galna människorna som hoppade runt i konstiga kläder med en intetsägande låt.

Detta ger mig ännu ett tillfälle att förtvivlat ropa:
- Vart är världen på väg?
vilket jag också gjorde i DET HÄR och DET HÄR inlägget.

Igår satt jag och min frisör och pratade om alla hjärtans dag när en man kom in i salongen. Han hörde vårt samtal och sa:
Man: Just det, det är någon gång nu i februari va??
Jag och frisören tittar på varandra.
Malin: Eeh... det är imorgon!
Frisör: Då får du köpa blommor till frun.
Man (ironiskt): Jo precis...

Stackars stackars fru.

Hehe

Katt som lyssnar på Stevie Wonder
Katt som lyssnar på HOUSE music
Katt som lyssnar på Metal
Katt som lyssnar på Hip Hop
Katt som lyssnar på GANGSTA RAP
Katt som lyssnar på Techno (on Ecstasy)

Jag har funderat på en sak. Igen.

En person berättar en anekdot för någon annan. Den här Någon ställer en fråga och Personen svarar "Det förtäljer inte historien." Vad menas egentligen med det?

Nu har jag varit riktigt duktig och gjort mina läxor. Men tyvärr är jag inte en stjärna i alla ämnen.

M: Dusjanbe är huvudstaden i Tadzjikistan.
Malin: Jaha.
M: Malin, vad är huvudstaden i Grekland?
Malin: Vad är argumentet för det komplexa talet -3 + 4i? Svara i polär form tack.

Nu ska jag äta en semla. Det är jag värd.

T: Vad fin du är i håret! Har du gjort något speciellt?
Malin: Jag har klippt mig.
T: Jaha, men det ser annorlunda ut?
Malin: Ja, jag har klippt mig.
T: Ja, men har du plattat det då? Det ser ju inte alls ut som ditt hår!
Malin: Nej, jag har klippt mig.

Det är märkligt vad frisörerna kan åstadkomma. Nästa gång ska jag raka en bena i mitten och färga ena halvan av håret rosa och andra babyblå. Jag känner på mig att det kommer bli riktigt bra.

En grismamma läxade upp sin lille kulting för att han hade sagt ett fult ord.
- Fy på dig! Om pappa hade hört det skulle han ha vänt sig i frysboxen!

Läste den i min stora vitsbok från Kalle Anka som jag av nån udda anledning råkar äga. Kanske är vitsen lite väl brutal, eller?

Jag har tänkt på en sak.

Hur kan man veta att en färg ser likadan ut i allas ögon? Förutom de som är färgblina då förstås.

Alltså, om jag tittar på en röd duk så vet ju jag att dukens färg kallas röd. Men om någon annan tittar på samma duk och ser samma färg, då kanske den personen ser färgen röd som jag ser färgen grön? Hur vet man egentligen att alla ser färgerna och alla deras nyanser på samma sätt?

Var det någon som förstod?

En tjej och en kille, båda ~18, sitter på bussen och diskuterar.
Tjej: Jag förstår mig inte på den här boken!
Kille: Vilken?
Tjej: Kemin, jag fattar inte bilderna.
Kille: Men bilderna fattar man ju aldrig. De är ju bara en massa jävla fyrkanter med färg.
Tystnad.
Kille: Titta, en gul bil.
Tjej: Det är ingen gul bil.
Kille: En gul bil som har parkerat!
Tjej: Ett gult hus, ja.
Kille: Det var en gul bil, så håll käften.
En stund senare.
Kille: Undrar om man behöver kreditkort på systemet.
Tjej: Vet faktiskt inte.
Kille: För annars är det ju bara att skriva in sina föräldrars personnummer liksom.
Tjej: Smart!

Ja, människorna blir bara smartare och smartare. Den äldre generationen kan känna att de lämnar över världen i trygga händer.

Jag undrar bara en sak... Hur lyckas man säga så många tokiga saker i en och samma konversation?

Efter den otroliga responsen jag fick i DET HÄR inlägget har jag beslutat mig för att behålla min nya design.

Jag hoppas ni inte misstycker. Jag kan bjuda på en konversation som plåster på såren.

Filmkväll.
Malin: PAUSA! Jag fattar inte.
Pappa: Men... Nu vet man ju att det var den andra polisen som sköt.
Malin: Sköt vem då?
Pappa: Han som sa att han var bror till han som blev skjuten, fast han egentligen inte var det.
Tystnad.
Pappa: Den där bilolyckan på bron! Som var i början av filmen. När en tjej blev skjuten.
Mamma: Ja, fast hon blev ju inte skjuten egentligen. Det fick man ju veta nu. När de kom fram till att de hela tiden hade trott att det var den ena polisen som sköt, fast det egentligen var den andra, så sa ju då polisen som inte hade skutit att han bara hade låtsats.
Pappa: Ja, precis. Så nu åkte han hem för att hämta den där hunden som inte var hans, eftersom tjejen hade betalat honom för att slippa bli skjuten.

Nu förstår jag.
Inte.

Tacka vet jag Notting Hill.

Nu har jag gjort om lite här. Tröttnade på min röda blogg. Den såg lite för mörk och dyster ut, nästan som en skräckblogg. För blod är ju faktiskt rött. Och efter många dagars grubblande kom jag fram till att det ju inte alls är meningen att skrämma folk med min blogg. Den ska ju vara rolig.

Vad tycker du?