turmalin

Efter gårdagens incidenter börjar jag på allvar fundera på att införa liftskola istället för skidskola. Jag menar, ner kommer man alltid, hehe... men uppför... ja, det är inte så lätt som det ser ut. I alla fall inte om man ska leka jag-kan-det-här-så-bra-så-jag-kan-börja-experimentera-och-göra-crazy-saker i ankarliften.

Och precis så gick det till. Jag fick en urbota dum idé och vände mig med ett busigt leende mot M i ankarliften.
Malin: Ska vi testa att byta plats?!
M: Jaa!
Han hakade självklart på direkt. Alltså, syskon borde inte få åka lift tillsammans. Det slutar nästan alltid illa.

I alla fall, vi bestämde att han skulle gå bakom och jag framför liften. Jag lyfte vänstra foten och satte ned skidan till vänster om M. Och han påbörjade sin egen förflyttning. Och så skulle jag ta nästa skida. Bara det att jag på något sätt då lyckades sätta den snett, så jag stod baklänges i liften. Det blev tvärstopp och jag föll handlöst bakåt med huvudet före! Och där blev jag liggandes. Jahaja.

M kom ner till mig och frågade hur det var. Jag kraxade fram nåt i stil med "ont... ont... huvet... ont!" och försökte resa mig men jag kunde inte. Dessutom gjorde det bara mer ont när jag ansträngde mig. Hela huvudet dunkade och jag hade ont i ögonen! Eftersom det var bakhuvudet jag slagit i, där synen sitter, låg jag på allvar och funderade på hur lång tid det tar innan man märker att man blivit blind, haha. Men... jag överlevde och jag kan fortfarande se. Fast nacken, den är så stel idag så jag kan knappt röra mig.

Så därför tänkte jag, varför inte införa liftskola? Man får lära sig att ha hjälm i liften samt hur man motstår leken jag-kan-det-här-så-bra-så-jag-kan-börja-experimentera-och-göra-crazy-saker när man åker lift.

Det tycker jag skulle vara bra.