turmalin

10 saker som är värre än att flyga

1. Åka skidor ner i en ravin och sen inte komma upp på andra sidan.

2. Spela bowling och tappa klotet på tårna.

3. Stå högst upp på Empire State Building och tappa balansen.

4. Snorkla ute i havet och inse att fiskarna inte flyr från dig utan från en flock pirayor.

5. Gå på kyrkogården en mörk natt och se sitt eget namn och födelsetal stå på en gravsten vid en tom grav.

6. Ligga och flyta på en tunn luftmadrass 30 meter från stranden när du här de andra badgästerna rusa upp i      panik och ropa ”SHARK!”

7. Ligga och flyta på en tunn luftmadrass på en flod och tycka att du hör ett brusande ljud från det hållet strömmen för dig.

8. Hoppa fallskärm och glömma att dra i snöret.

9. Gå vilse i öknen och det finns ingen täckning på mobiltelefonen.

10. Gå ut från ditt hus, vända dig om och inse att du står tre decimeter ifrån en ilsken noshörning.

Vi åker till Göteborg
och går på stadens torg.
Hänger ni mé?
Alla é på G!

Oj vad vi ska festa
och allt möjligt ska vi testa;
Virvelvinden och Kanonen,
sen käk på Baronen.

Både sång och dans,
här får alla sin chans.
Om vi skulle få ett hugg,
det bryr vi oss inte om ett dugg.

Det är här vi alla minnen tänder,
i Göteborg - staden där allting händer!

Ibland sitter inte hjärncellerna på plats.


Servitören (som jag beställde pizza av) ställer ner min efterlängtade pizza på bordet.
Malin: - Hejsan!
S: - Hej...
Malin: - Eller eeh... jag menar... Tack så mycket!

Kvinna ringer och söker mamma.
Malin: - Du kan nog nå henne på mobilen senare idag: 070...
Kvinna: - Okej, tack.
Först när jag lagt på inser jag att jag har gett henne mitt eget mobilnummer... Lyckat Malin! Vad ska jag säga när hon ringer??


Finns det någon kurs man kan gå för att sluta spotta ur sig ogenomtänkta saker?

Idag var jag på världens skratthumör. Helt obegripligt, hela helgen har jag varit som ett levande lik (kan man säga så??) och idag kunde jag nästan inte hålla mig för skratt på lektionen på universitetet! =D Lina, om du hade varit där hade vi suttit och vridit oss...

Hur som helst, det fick mig att tänka på en rolig sak som hände för ett år sen, och ja som jag faktiskt skrivit ner =):


"Jag sitter på den tråkiga samhällslektionen i skolan den 27 nov 2007. Läraren står och babblar och babblar om allmänt ointressanta saker och jag önskar att lektionen kunde ta slut. Plötsligt ser jag att min klasskompis K, som sitter snett framför mig vid fönstret, förvandlar mina tankar till handling. Hon blundar och huvudet börjar falla framåt mer och mer och... där somnade hon! Huvudet är lutat mot bröstet och hon andas lugna djupa andetag.

Jag får lite svårt för att hålla mig för skratt men tittar bort och lyckas behärska mig. Ingen märker något.

Efter ett tag vaknar hon till lite och lutar istället huvudet bakåt mot fönsterbläcket mer och mer och... duns! Där somnade hon igen, den här gången med munnen öppen.

Shit alltså, nu gäller det att hålla masken... Jag sitter och spänner magen jättemycket för att inte börja skratta högt. Fortfarande märker ingen något, minst av alla läraren. Han pratar på om sitt politiksnack och jag tänker att "skönt, jag är i alla fall inte den enda som är uttråkad här" men så fort jag råkar titta mot hennes håll och ser henne i ögonvrån kniper det till i magen. Hjälp, det här går inte längre! Jag sitter ju och storler hela tiden. Och dessutom sitter jag långt fram i klassrummet, så de bakom måste ju se hur jag skakar i mina tysta fnissattacker.

Efter ett tag märker också hennes kompisar och de börjar viska till varandra och le stort. När läraren fortfarande inte märker något och två till av hennes kompisar från andra sidan av klassrummet också börjar skratta tyst, klarar jag det inte längre. Resten av klassen märker ingenting! Jag låtsas att jag ska på toa, reser mig lugnt och sansat upp och går ut genom klassrummet.

Så fort jag stängt dörren står Mia, en kompis, vid sitt skåp precis bredvid och säger "hej" till mig. jag hinner precis klämma ur mig ett halvt kvavt "hej" innan jag bara brister ut i skratt. Hon tittar lite frågande på mig medan jag går bortåt i korridoren (som tur är är ganska tom på folk) och torkar mina tårar mellan skratten. Jag vänder mig om för att förklara, men det kommer inga ord och hon tittar ännu mer oförstående på mig. Jag ger upp och går skrattandes vidare och låser in mig på en toalett (jag vet, men vad ska man göra? Kan ju inte stå och skratta i ett hörn för mig själv på skolgården heller!=D). Där står jag och gapskrattar i flera minuter, tårarna bara rinner och magen krampar. En riktig skrattattack (som de som passerade säkert hörde...)!

Efter ett halvhjärtat försök att torka mitt ansikte så att det inte ser ut som att jag gråtit, går jag tillbaka mot klassrummet. Tyvärr är Mia borta, så jag kan inte förklara mig. Hon måste ju tycka att jag är helknäpp, haha! I alla fall tar det ett tag innan jag vågar mig in i klassrummet igen. Jag tar i handtaget men kommer att tänka på att det första jag kanske ser när jag kliver in är K som ligger i samma ställning igen och hur jag bara brister ut i skratt och dubbelvikt backar tillbaka ut från en undrande klass innan jag stänger dörren. Så jag väntar.

Vi slutar om bara några minuter. Efter en stund när jag känner mig någorlunda behärskad går jag in. Som tur är sitter hon upprätt nu och skriver i ett anteckningsblock. Först då vågar jag andas ut... Puh! Men vilken rolig lektion det blev till slut! Det var länge sen jag skrattade så! =D"


Okej... Visst är det viktigt att kunna skratta för sig själv. Men det finns väl gränser, eller?

Har man försagt sig har man sagt för mycket.
Har man försovit sig har man sovit för mycket.
Har man förlovat sig har man...

Vet ni vad min mattelärare sa en gång nyligen när han skulle gå igenom något nytt på tavlan?

"Säg till så länge saker känns skönt och bra"

Det lät lite skumt tycker jag... skönt? matte? Jag menar hallå...

Den här sången är ju döhärlig! =D

Om man sväljer en levande groda det första man gör på morgonen, kan man vara ganska säker på att inget värre händer en under resten av dagen...


Jag tror jag ska börja köra med det.

Skylt i en hotelkorridor:
In case of fire, put a towel under the door and expose yourself at the window.

Instruktion på ett överkast:
Not to be used as a protection from a tornado!

Bruksanvisning till en hårtork:
Not to be usen while taking a shower.

Bruksanvisning till en air conditioner:
Avoid dropping air conditioners out of windows.

Broken english är ju bara såå kul..

Eftersom folk klagar på min frånvaro så kan jag väl berätta om en rolig grej som hände nyss..

T hade åkt med mig i bilen till dansen, vi hade haft jättekul i bilen när vi lyssnade på musik och högt sjöng med till Linda Bengtzing.. (ja Lina, jag hör hur du fnyser men så var det..).
När vi kom fram gick T in i byggnaden före mig och ställde sig precis innanför dörren och väntade. Sen när jag kom in, typ 30 sekunder senare, glömde jag för ett ögonblick bort att T åkt med mig ända dit och jag tittade på T med ett leende och sa "hej" med min artigaste vad-trevligt-att-se-dig-röst.
När jag sen insåg mitt misstag började jag GAPskratta och T förstod förstås också det komiska i situationen. Vi stod dubbelvikta av skratt ett bra tag. De som var bredvid oss inne i byggnaden stod typ och stirrade oförstående på oss, de undrade säkert vad som kunde vara så kul med ett vanligt, trevligt, formellt, artigt "hej".

Haha. vad jag älskar att vara ung och glad.

obs: det sista var bara ett litet spontant tillägg..

Så är det alltså bevisat. Skillnaden bland hjärncellerna är ofantligt stor. Naturligtvis är det där med körskickligheten bara påhittat...

Jag satt och läste en helt respektabel bok. Plötsligt stannade jag till och bara "what?". Jag läste meningen fem gånger men den blev inte mindre konstig för det. Så här stod det:

"Skuldkänslorna snodde runt benen på henne som den katt hon aldrig hade haft."

Någon katt var aldrig nämnd tidigare. Snacka om att ha brist på ord. När man granskar meningen närmare ser man bara mer och mer som är knäppt med den...

Är det bara jag eller är det författaren som gillar att uttrycka sig i obegriplig vs märklig form?

Jag bjuder på min favvosketch ur filmen Yrrol:

För er som inte vet är turmalin en ädelsten. En gång kom en dam fram till mig på en stenmässa och frågade om jag visste vad turmalin "sägs vara bra för".

Malin: Hm... jag borde veta det! Vänta, låt mig tänka ett tag.
Efter 30 sekunder.
Malin: JA! Nu kommer jag ihåg! Turmalinen är bra för karisman och ger en bra utstrålning om man använder den regelbundet.
Kvinnan tittar väldigt tvivelaktigt på mig.
Kvinna: Neej... DU HITTAR PÅ!
Kvinnan går argt iväg.

... ljuset i tunneln kan vara ett tåg.

Till er som inte förstår det fantastiskt roliga i detta uttryck:

... kan ibland kännas meningslös.

För några år sen var det nåt land som gjorde nån helknäpp låt, de hoppade omkring på scen i konstiga kläder och sjöng nåt helt intetsägande.
Malin: Ja, vi vet ju i alla fall vilket land som kommer att hamna på sista plats...

Gissa vilka som vann?
Jo, de galna människorna som hoppade runt i konstiga kläder med en intetsägande låt.

Detta ger mig ännu ett tillfälle att förtvivlat ropa:
- Vart är världen på väg?
vilket jag också gjorde i DET HÄR och DET HÄR inlägget.

Igår satt jag och min frisör och pratade om alla hjärtans dag när en man kom in i salongen. Han hörde vårt samtal och sa:
Man: Just det, det är någon gång nu i februari va??
Jag och frisören tittar på varandra.
Malin: Eeh... det är imorgon!
Frisör: Då får du köpa blommor till frun.
Man (ironiskt): Jo precis...

Stackars stackars fru.

Hehe

Katt som lyssnar på Stevie Wonder
Katt som lyssnar på HOUSE music
Katt som lyssnar på Metal
Katt som lyssnar på Hip Hop
Katt som lyssnar på GANGSTA RAP
Katt som lyssnar på Techno (on Ecstasy)