turmalin

Eftersom folk klagar på min frånvaro så kan jag väl berätta om en rolig grej som hände nyss..

T hade åkt med mig i bilen till dansen, vi hade haft jättekul i bilen när vi lyssnade på musik och högt sjöng med till Linda Bengtzing.. (ja Lina, jag hör hur du fnyser men så var det..).
När vi kom fram gick T in i byggnaden före mig och ställde sig precis innanför dörren och väntade. Sen när jag kom in, typ 30 sekunder senare, glömde jag för ett ögonblick bort att T åkt med mig ända dit och jag tittade på T med ett leende och sa "hej" med min artigaste vad-trevligt-att-se-dig-röst.
När jag sen insåg mitt misstag började jag GAPskratta och T förstod förstås också det komiska i situationen. Vi stod dubbelvikta av skratt ett bra tag. De som var bredvid oss inne i byggnaden stod typ och stirrade oförstående på oss, de undrade säkert vad som kunde vara så kul med ett vanligt, trevligt, formellt, artigt "hej".

Haha. vad jag älskar att vara ung och glad.

obs: det sista var bara ett litet spontant tillägg..